Linus mammas blogg

Ja gårdagen vet jag inte riktigt hur den lyckades att bli som den blev, den spårade ut totalt. Jag kan säga det att jag satt och vek mig av skratt i massagefåtöljen så tårarna rann. Min chef stack ut huvudet och såg almänt förvirrad över vad som hände. Huvudet försvann och efter någon sekund stack det ut igen, med en undrande blick, han slängde även ur sig att jag skulle hälsa Hööken. Hmm undra hur han kunde veta att vi pratade... Dagen fortsatte i samma tema som den hade startat när jag och Mia talade i telen. Men kan ju säga det att dagen gick grymt fort.