El Copeì
På tisdagen begav vi oss iväg till nationalparken El Copeì för att vandra i dess djungel/regnskog. Våran guid Juan är en man på 75år som är uppvuxen här. När vi kommer fram håller Juan på att lassa på det som ska med upp till deras gård i djungeln. Juan var två äpplen hög och det såg så roligt ut när han packade åsnan och skällde på den för att den inte stod stilla och gjorde som han ville.
Sedan begav vi oss av på våran vandring uppför El Copeì berget in i dess djungel. Något jag reagerade på var att nästan allt heter El Copeì, berget heter så, själva nationalparken heter det och det heliga trädet heter El Copeì. Det var inga direkt grusade vägar vi gick på utan man fick ha tungan rätt i mun för att inte snava eller snubbla på stenar och grenar som låg på våran "stig" Efter vägen såg vi mängder av palmer i alla dess slag, mango träd, bananer, svärmorstungor som är en krukväxt här hemma. Vi gick där det vanligt vis rinner vatten men det var helt uttorkat nu då det inte regnat på ett bra tag.
Vandringen började med att Juan och åsnan gick sist men åsnan var så sur att den fick gå sist att den vägrade gå, dom fick gå om oss och då går åsnan glatt framåt. Juan riktigt sprang längs stigen och vi fick verkligen skynda på i vissa fall. Under tiden kunde han bara binda åsnan och göra en avstickare rätt ut från stigen in i djungeln, en gång kom han tillbaka med ett palmblad som inte slagit ut än och började fixa med det, han kapade av det så det blev kortare och sen väcklade han upp det och vips så hade jag fått en solfjäder =)
Vi fick även veta det att folket på Isla vallfärdas hit en gång per år för att gå till det heliga trädet för att sen ta sig till toppen för att stanna där en natt och plocka ett palmblad av en viss sort för att sen gå ner och gå till en kyrka och lämna bladet till en präst för att han skulle göra ett kors av det. Under vandringen såg vi lite fåglar men det värsta var nästan när dom stannade framför ett nät där det satt två spindlar, vi fick reda på att dom var en släkting till tarantellan, usch vad det kröp i kroppen på mig efter det.
Nästa stopp var framför det berömda El Copeì trädet där folk lämnar gåvor, gisses vad stort trädet var!
Vi stannade till i en backe där Juan tog tag i en lian och svingade sig ut över ett litet stup
Sedan fortsatte vi att gå för att snart vara framme vid vårat mål. Innan vi kom fram dit såg vi en Helicornia, en väldigt dyr snittblomma här hemma i Sverige. Det var riktigt kul att se den på riktigt.
Där vi stannade växte det bla banan, kaffe, papaya, mango, brödfrukt, annanas, sockerrör, myntor av dess olika slag, en kastanj sort, kakao träd mm. Det var helt fantastiskt att få se alla dessa växter i sin riktiga miljö. Sedan hittade jag även blad som såg ut som orkide blad men är tveksam iaf.
Kaffe
Annanas
Orkide?
Vi fick se den enkla bostad dom hade, om ens kan kalla det för bostad. Vi såg även det så kallade badkaret som kan användas till mycket, bla att koka socker i när det gjordes.
Sedan gick vi en liten bit till uppför berget. Efter en fika begav vi oss neråt igen. under våran vandring såg vi jätte fina fjärilar, en var jätte blå och så stor att den skulle täcka min hand.
